Hmm..

Förra sommaren var jag på min första riktiga utlandssemester. Jag åkte ditt med pappa, Niclas och Elin. Gud vad jag såg fram emot det. Italien. Det var det enda jag kunde tänka på när jag fick reda på att vi äntligen skulle åka.

Den första dagen skulle jag gå ner till poolen och sola. Ville bli brun snabbt och tog därför inte solkräm. Det var en sak jag fick ångra hela semestern. Jag brände sönder mig. Fick seriöst bränskada. Okej, inte så jag var tvungen att åka akut till sjukhuset. Men jag kunde inte röra mig ordenligt på fem dagar. SUCK liksom. Men jag skulle inte låta det här förstöra min semester så jag struntade i att jag hade ont. Men en dag när vi stod i kö till maten så kjände jag hur allt började svarta för ögonen och jag blev helt snurrig och började kallsvettas. Nä, nu svimmar jag. Och jag fick ju den brillianta ideen att gå ut för att kyla ner mig, men det var ju varmare ute än inne, men det tänkte ju inte jag på precis...så jag gick upp för trapporna medans det var helt svart för ögonen (samtidigt tänker jag att det kanske inte var så smart att jag gick själv) men jag fortsatte upp för trapporna. När jag väl var uppe (kändes som jag hade bestigit Monut Everest) så höll jag på att trilla ihop men kom levande fram till en fåtölj. satt där i en kvart tills jag mådde bättre.

Jag har lärt mig två saker efter den semestern:

- Använd solkräm! ALLTID.

- Om du ska hålla på att bränna dig och svimma så boka en semster för två veckor, så får du garanterat (kanske) en vecka som blir som du hade tänkt.

Men trots allt detta så var det, den bäsa semester jag varit på. Varför? För jag var där med världens bästa familj, och min pappa är bäst som gav det till mig.